Hur många kalorier ska jag äta imorgon?

Hur många kalorier blev det idag?

Ser jag tjock ut om jag sitter såhär?

Hur kan jag dra ner på det så mycket som möjligt?

Är jag hungrig?

Har jag ätit för mycket nu?

Det skulle väl inte skada om jag tog fram min matvåg imorgon?

Några saker jag inte förtjänar i vardagen:

Mat.

Kärlek.

Omtanke.

Glädje.

Någon där ute kanske tycker att det låter dumt, för enligt er kanske ni tycker att alla förtjänar allt det där?

Så är det antagligen, men för mig känns det verkligen inte så.

Vad har jag gjort för att förtjäna det här fina?

Jag kan inte somna om jag inte tar allergimedicin. Det är så långt det har gått. Visst, allergimedicin hjälper även mot klåda men det bådar illa när man inte kan sova på en hel natt utan det.
Det hjälper inte att magen är full med baguette med lättsmör heller.

Jag har gått i skolan varje dag (förutom i måndags då jag skulle till kliniken) men imorgon tror jag inte att jag orkar med det.

Vill äta åtminstone 1500 kcal/dag istället för över 2000 kcal/dag. Måste börja planera istället för att trycka i mig onyttigheter. Jag har så svårt att hitta balans. Jag har aldrig haft balans i någonting.

Ska nu äta mer än en halv pizza. Mm, jo, väldigt anorektiskt av mig. Verkligen.

Vill inte prata med mamma om det och jag ville göra henne glad genom att föreslå att vi kunde äta pizza.

Nåväl. Som man liggar får man bädda.

Mamma jobbar mycket och ser ibland inte vad jag äter. Hon har faktiskt börjat lita på mig.

Men jag orkar inte med varken hunger eller mättnad. Om jag går över 1200 kcal är det för mycket.

Just nu vill jag bara koppla av med bra böcker, dricka te och inte ha behov av mat. Skulle inte livet vara så mycket enklare? Ingen skulle svälta ihjäl, ingen skulle dö av fettma o.s.v., men mat är å andra sidan gott.

Varför kan jag inte vara som Twiggy? Äta vad jag vill och inte gå upp ett gram. Men alla har inte den turen. Och om man hade den turen hade man säkert velat gå upp i vikt. Man blir aldrig nöjd. Till och med jag tyckte att min avmagrade kropp hade för tjock mage och för breda höfter. På tok för stort huvud också, men det är inget man kan banta bort.

Nu för tiden försöker jag se det "vackra" (ha-ha) hos mig själv. Jag försöker klä mig på ett sätt som framhäver mina kurvor på ett "vackert" sätt. Jag framhäver mina ögon jag ibland får komplimanger för. Jag försöker i alla fall.

Man måste lära sig att arbeta med vad man har och göra det bästa av det. För vare sig man vill acceptera det eller ej så är man skapad på ett visst sätt.
Man måste bara lära sig vad man ska framhäva och såklart på att hålla humorn och humöret uppe.

Jag är normalvikt, jag äter lagom och varierat och får nästan aldrig ångest över maten.

Jag väger inte ens maten längre!

Men jag har fortfarande en vilja att gå ner i vikt innan Berlin. Förlåt, kära läsare, men jag måste gå ner något kilo eller två innan resan annars kommer jag seriöst att må illa över min kropp hela resan. Jag tänker gå ner på ett nyttigt sätt, jag lovar! Till exempel 1 macka med lättsmör och pålägg, kaffe med mjölk och 1 ägg på morgonen, potatis med sojakorv, grönsaker, senap och ketchup till lunch, smoothie till mellanmål och så en normal portion middag.

Dagens intake:

Frukost: Vaniljyoghurt med keso, müsli, äppelmos, jordnötssmor (99,3% jordnötter), jordgubbssylt.

Mellanmål/lunch: 1 sport lunch bar + 1 müslibar + kaffe med mjölk (onyttigt, onyttigt!).

Och till middag blir det lins- och köttfärssoppa.

Ganska bra för att ha gått upp klockan tolv. Måste gå och lägga mig klockan tio senast ikväll så att jag kan gå upp klockan sex imorgon.

Första gången någonsin jag tar kort på mitt fula ansikte här i bloggen...

Det är som att jag inte tänker längre, som att jag har gett upp om att någonsin se bra ut.

Jag äter över 2000 kcal. Vilken duktig anorektiker jag är. Verkligen.

Varför tackar jag ja till fika? Detta djävulska ord "ja". Jag vill bara skrika "NEJ NEJ NEJ!" i efterhand.

Jag väger minst 60 kilo. Och jag är inte ens 170 centimeter.

Varje dag gör jag samma misstag. Jag tar lite ur skåpet då och då och jag vill bara tejpa över min mun för all evighet.

Jag har blivit lite gladare men ibland känns livet så tomt. Jag ska resa, jag har familj och vänner, vad har jag att klaga över? Mitt liv börjar kanske ordna sig själv igen nu när jag börjat gå mer i skolan och äta som ett fetto.

Gott nytt år föresten!

Jag fick min mens tillbaka den 30 december efter att ha varit utan den sedan februari.

Det är som att bli tonåring igen. Jag vill bara bli av med den.

Köpte viktväktarkorv och saltgurka till lunch. Vill kunna bada (i badkar) när jag vill, göra vad jag vill utan att behöva tänka "åh, just det, jag har mens".

Jag äter så onyttigt. Jag har ätit skert 1500 kcal idag om jag har tur och klockan är bara fyra. Damn it all to hell.

Jag vill inte utvecklas eller bli äldre. Jag vill inte ta ansvar och vara ensam i en lägenhet och fast i ett jobb jag hatar. Att vara ett träsktroll är inte heller ett plus.

Jag vill ha platta bröst utan kurvor eller what so ever.