Jag har gjort framsteg, men samtidigt har det blivit värre.

Jag går till skolan mycket mer nu, men trots att de har höjt min fluoxetindos till 40mg känner jag mig konstant deprimerad och självskadebeteendet blir inte bättre.
Vill röka och bara komma bort. Spelar ingen roll hur.

Åker till Berlin om precis en månad idag. Längtar faktiskt lite.

Förlåt för dålig uppdatering.

Haha töntbild. Visste inte vilken min jag skulle göra. Vet inte vad jag gjorde med läppen.

Mitt lov har bestått av cigaretter, kaffe, misshandel och polisanmälningar. Vill inte berätta vem som blivit slagen, men det ar hemskt att dessutom bevittna och att sedan prata med polis.
Om jag ska vara egoistisk och fundera på hur jag mår, ja, då förstår ni nog. Jag skär mig minst två gånger per dag. Mina lyckopiller funkar inte längre. Höger dos kanske gör susen? Jag vet inte. Jag ska på uppföljaning i alla fall.

Min kompis skulle sova hos mig ett litet tag, men av olika anledning kunde hon inte stanna. Jag fattar inte varför, men jag kände mig så övergiven. Efter det sa pappa något som liknade ett hot. Pappa vet säkert att jag rökt men jag bryr mig inte. Det blev för mycket. Jag sprang raka vägen mot badrummet. Jag hade planerat ett långt bad för att lugna ner mig, men det resulterade i att jag borsta tänderna, skar flera sår och försökte inte ens få dem att sluta blöda. Jag bara kollar när det rinner för att fokusera på något annat. Och jag som är känslig för blod blir inte ens lite illamående.

Har varit självmordsbenägen på senaste tid. Jag planerar hur jag ska göra så fort jag blir myndig, och det är så hemskt. Och mamma undrar varför jag tycker att det är svårt att börja plugga. Hon förstår nog inte riktigt vad jag bär på just nu.

Nu ska jag försöka fördriva tiden innan jag somnar.

Jag är normalvikt, jag äter lagom och varierat och får nästan aldrig ångest över maten.

Jag väger inte ens maten längre!

Men jag har fortfarande en vilja att gå ner i vikt innan Berlin. Förlåt, kära läsare, men jag måste gå ner något kilo eller två innan resan annars kommer jag seriöst att må illa över min kropp hela resan. Jag tänker gå ner på ett nyttigt sätt, jag lovar! Till exempel 1 macka med lättsmör och pålägg, kaffe med mjölk och 1 ägg på morgonen, potatis med sojakorv, grönsaker, senap och ketchup till lunch, smoothie till mellanmål och så en normal portion middag.

Dagens intake:

Frukost: Vaniljyoghurt med keso, müsli, äppelmos, jordnötssmor (99,3% jordnötter), jordgubbssylt.

Mellanmål/lunch: 1 sport lunch bar + 1 müslibar + kaffe med mjölk (onyttigt, onyttigt!).

Och till middag blir det lins- och köttfärssoppa.

Ganska bra för att ha gått upp klockan tolv. Måste gå och lägga mig klockan tio senast ikväll så att jag kan gå upp klockan sex imorgon.

Första gången någonsin jag tar kort på mitt fula ansikte här i bloggen...

Har inte updaterat på ett bra tag nu, men det är bara på grund av mina urusla vanor att ena natten sova och ena natten vara uppe hela natten. Ryckte till flera gånger när jag träffade en kompis igår. Men hur trött jag än var så blev jag nervös när det var dags för mellis. Och det var jobbigt att säga "jag tror att det är dags för mellis" som om jag var en av dem människorna som behövde mat. Som alla andra människor, alltså. Bara av dem orden kände jag mig 40 kg tyngre. Sen fick jag en stor skål så jag kanske hällde upp 2-3 dl (hade inga mått så jag blev nervös för det också) och sen erbjöd hon mig müsli. Jag sa ja (!!!). Som om det inte var jobbigt nog att det var 90 kcal/deciliter. Så jag hällde på ett tunnt lager. Blev knappt någon müsli men ändå. Och en halv banan också. Som om det inte var en utmaning svår nog så fick jag världens största sked. Äter allt man kan äta med sked med en tesked (förutom soppa) så jag blev ännu räddare för att se girig ut med min stora sked. Fick trösta mig med att hon ätit pizza.

Ännu en bild på mig i juni

Jag borde göra läxorna och det ska jag men jag orkar verkligen inte.

Jag borde träna och jag har inte gjort det på flera dagar men jag orkar verkligen inte.

Jag borde minska mitt kcal intag och bli smal men jag orkar verkligen inte.

Jag vill men jag kan inte, jag orkar inte leva längre.

Jag i juni, ca 43kg lätt

Bilder på mig under "smaltiden". Dock så hade jag gått upp ca 4 kg sedan min lägsta vikt, om inte mer.

Storlek XS på shortsen...