Direktlänk till inlägg 14 januari 2013
Mamma jobbar mycket och ser ibland inte vad jag äter. Hon har faktiskt börjat lita på mig.
Men jag orkar inte med varken hunger eller mättnad. Om jag går över 1200 kcal är det för mycket.
Just nu vill jag bara koppla av med bra böcker, dricka te och inte ha behov av mat. Skulle inte livet vara så mycket enklare? Ingen skulle svälta ihjäl, ingen skulle dö av fettma o.s.v., men mat är å andra sidan gott.
Varför kan jag inte vara som Twiggy? Äta vad jag vill och inte gå upp ett gram. Men alla har inte den turen. Och om man hade den turen hade man säkert velat gå upp i vikt. Man blir aldrig nöjd. Till och med jag tyckte att min avmagrade kropp hade för tjock mage och för breda höfter. På tok för stort huvud också, men det är inget man kan banta bort.
Nu för tiden försöker jag se det "vackra" (ha-ha) hos mig själv. Jag försöker klä mig på ett sätt som framhäver mina kurvor på ett "vackert" sätt. Jag framhäver mina ögon jag ibland får komplimanger för. Jag försöker i alla fall.
Man måste lära sig att arbeta med vad man har och göra det bästa av det. För vare sig man vill acceptera det eller ej så är man skapad på ett visst sätt.
Man måste bara lära sig vad man ska framhäva och såklart på att hålla humorn och humöret uppe.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | |||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 | ||||||
|